Nu lamnar vi Nya Zeeland efter sju helt fantastiska veckor! Folket ar trevliga och plockar upp tva stackars liftare, naturen ar helt sick med alla vandringar och forutom de sista dagarna har vadret varit perfekt!

De enda som inte gillade Nya Zeeland var vara planbocker... Men det ar inget som inte Fiji och Sydamerika kan fixa. 

 

Sweet as!

Vart sista stopp i Nya Zeeland blev Christchurch. Staden ar nu for tiden mest kand for att ha drabbats av en stor jordbavning 2011. Fortfarande ser man skadorna, massa koner pa gatan, sprickor i trottarer med mera. 

Emellanat kandes det som att ga i spokstad. Hela gator kunde sta helt ode. Har ar tva stora hotell, mitt i stan som ar overgivna.
 

Katedralen ar helt forstord.   

En del Christchurch-bor vi pratade med sa att allt var inte negativt med jordbavningen. Manga nya ideer har uppstatt och staden har kanske mer liv nu an innan, pa sina stallen. Det har ar Re:START-mall som endast ar uppbyggt av containrar. De har aven en nybyggd katedral gjord av kartong.

Christchurch ar en intressant men konstig stad. Man far en tankestallare nar man ser hur en drabbad stad ser ut fyra ar senare i ett modernt land som Nya Zeeland. Man undrar hur det ser ut nar det ar annu storre jordbavningar i mindre utvecklade lander.

En natt tillbringades vid Lake Tekapo. Detta ar den kanda Church of the Good Shepherd. Tyvarr kande vi oss sjuka och gjorde inte sa mycket har.  

Planen var att vi skulle till Mount Cook och vandra. Dock visade sig aldrig berget, det borjade snoa och var dimmigt, blasigt, sa det blev inget.

Pa vag dit stannade vid en sjo som vi glomt namnet pa dar vattnet kommer ner fran glaciarerna. Blatt!  

Detta var det basta vi fick se tyvarr. Omradet ar kant for att ha en av varldens mest molnfria dagar. Det markte inte vi! Det var fem grader, Johan tyckte det var 10 ganger skonare an Ellen tyckte.  

Vi har varit i Queenstown i tre omgangar av olika anledningar.

Efter ett evigt tjat efter besvikelsen av att ha blivit omnamnda som "nagra killar fran bussen vi aker med", vill vi harmed gora en korrigering. Det har ar vara vanner Erik Engelbrektsson, Filip Gyllenberg, Axel Ekberg och Rasmus Lindqvist. Sa killar, tack for att ni last var blogg, hoppas ni laser detta ocksa och ar tysta sen. Tack pa forhand.
Detta ar i alla fall nar vi ater den kanda Fergburgern, riktigt mumsigt! 

Detta ar precis utanfor staden, fint.  

En kvall gick Johan upp pa Queenstown Hill for en fin utsikt, medan Ellen kurerade sig efter forkyldningen fran Routeburn Track.    

Vi har gatt Routeburn Track som ar en av Nya Zeelands nio great walks. Det tog tre dagar och var helt, helt fantastiskt. Valdigt varierande terrang och underlag.
Forsta dagen regnade det lite, andra mycket och tredje var det som att vi konstant la i ett badkar. Blott, blott och blott.

Har var det fint dock! Ellen visar upp sina basta konster. Vattnet kommer fran glaciarer och ar superklart, och det godaste dricksvattnet man kan tanka sig.

Fin utsikt.

Forsta natten sov vi i en stuga med denna utsikten. Vi var hogt uppe, kolla snon till vanster.

Berg, dag tva. 

Lake Harris. Underbart fint! Fina sma vattenfall overallt.

Ibland sprack molntacket upp sa man kunde se bergstopparna. Frackt! Den lille killen dar framme ar Johan.

Detta var sa obeskrivligt fint. Tyvarr gar det inte riktigt att formedla med ett foto. Dar nere till hoger ar stugan som vi sov i andra natten. Sjon ar Lake McKenzie, cirka sex grader varm. Johan tog ett dopp nar vi kom fram, helt normalt.

Tredje dagen. Allt var blott. Har ar Johan vid Earland Falls, 174 meter hogt. Under Johans hand ser ni stigen... Vi gick genom massa vattenfall hela dagen for att komma fram. Spannande! Det var sa mycket vatten att de nastan fick stanga hela walken.  

Pa vag tillbaka i bussen sov vi ratt gott, sarskilt Ellen. Nu ar vi forkylda, men det var sa vart det!  

Milford Sound sags ofta vara jordens attende underverk. Det var superfint!

Vagen dit och tillbaka var halva grejen tyckte vi.

Milford Sound. Sa jakla stort.

   

Vi sag bade salar och delfiner. 
 

Hade saklart varit trevligare med massa sol. Fordelen var att det blev sma vattenfall overallt och det sag riktigt coolt ut. Kolla noga sa ser ni.

Vi har akt langs sydkusten. Precis som nar vi var allra langst upp i norr var det dimmigt.

Johan hittade en kompis.  

Ellen hittade ett vattenfall. McLean Waterfalls for att vara exakt. 

Den sydligaste bunkten i Nya Zeeland, antagligen det sydligaste vi nagonsin kommer att vara. Ser lite ut som Smygehuk for att vara arlig. Har sag vi varldens minsta delfin, Hectordelfinen. Det var frackt.

Slutstationen for dagen var Invervargill, en av varldens mest sydliga stader. Vi kan inte saga sa mycket om den forutom att de har god pizza.