Vi har varit i Queenstown i tre omgangar av olika anledningar.

Efter ett evigt tjat efter besvikelsen av att ha blivit omnamnda som "nagra killar fran bussen vi aker med", vill vi harmed gora en korrigering. Det har ar vara vanner Erik Engelbrektsson, Filip Gyllenberg, Axel Ekberg och Rasmus Lindqvist. Sa killar, tack for att ni last var blogg, hoppas ni laser detta ocksa och ar tysta sen. Tack pa forhand.
Detta ar i alla fall nar vi ater den kanda Fergburgern, riktigt mumsigt! 

Detta ar precis utanfor staden, fint.  

En kvall gick Johan upp pa Queenstown Hill for en fin utsikt, medan Ellen kurerade sig efter forkyldningen fran Routeburn Track.    

Vi har gatt Routeburn Track som ar en av Nya Zeelands nio great walks. Det tog tre dagar och var helt, helt fantastiskt. Valdigt varierande terrang och underlag.
Forsta dagen regnade det lite, andra mycket och tredje var det som att vi konstant la i ett badkar. Blott, blott och blott.

Har var det fint dock! Ellen visar upp sina basta konster. Vattnet kommer fran glaciarer och ar superklart, och det godaste dricksvattnet man kan tanka sig.

Fin utsikt.

Forsta natten sov vi i en stuga med denna utsikten. Vi var hogt uppe, kolla snon till vanster.

Berg, dag tva. 

Lake Harris. Underbart fint! Fina sma vattenfall overallt.

Ibland sprack molntacket upp sa man kunde se bergstopparna. Frackt! Den lille killen dar framme ar Johan.

Detta var sa obeskrivligt fint. Tyvarr gar det inte riktigt att formedla med ett foto. Dar nere till hoger ar stugan som vi sov i andra natten. Sjon ar Lake McKenzie, cirka sex grader varm. Johan tog ett dopp nar vi kom fram, helt normalt.

Tredje dagen. Allt var blott. Har ar Johan vid Earland Falls, 174 meter hogt. Under Johans hand ser ni stigen... Vi gick genom massa vattenfall hela dagen for att komma fram. Spannande! Det var sa mycket vatten att de nastan fick stanga hela walken.  

Pa vag tillbaka i bussen sov vi ratt gott, sarskilt Ellen. Nu ar vi forkylda, men det var sa vart det!  

Milford Sound sags ofta vara jordens attende underverk. Det var superfint!

Vagen dit och tillbaka var halva grejen tyckte vi.

Milford Sound. Sa jakla stort.

   

Vi sag bade salar och delfiner. 
 

Hade saklart varit trevligare med massa sol. Fordelen var att det blev sma vattenfall overallt och det sag riktigt coolt ut. Kolla noga sa ser ni.

Vi har akt langs sydkusten. Precis som nar vi var allra langst upp i norr var det dimmigt.

Johan hittade en kompis.  

Ellen hittade ett vattenfall. McLean Waterfalls for att vara exakt. 

Den sydligaste bunkten i Nya Zeeland, antagligen det sydligaste vi nagonsin kommer att vara. Ser lite ut som Smygehuk for att vara arlig. Har sag vi varldens minsta delfin, Hectordelfinen. Det var frackt.

Slutstationen for dagen var Invervargill, en av varldens mest sydliga stader. Vi kan inte saga sa mycket om den forutom att de har god pizza. 

Vi spenderade tva dagar i Dunedin, en trevlig stad. 

De har varldens brantaste bebodda gata. Tur de inte har minusgrader sa manga dagar om aret.
 

Vi besokte Cadbury Chocolate Factory och at chokladsmet och godis till lunch. Tyvarr fick man inte fota inuti fabriken sa det fick bli en fore-bild. Vi var annu nojdare efterat, dock lite illamaende.  

Dunedin ar i princip det enda stallet pa Nya Zeeland dar man kan hitta gamla byggnader. Staden kryllar av kyrkor.

Johan har hoppat Nya Zeelands hogsta bungyjump! Fritt fall i over atta sekunder. Adrenalin, hej!  

Ellen har hoppat bungyjump! Det var varldens forsta stalle man kunde hoppa, med en fin utsikt over floden som man aven doppades i nar man var langst ner. Pirrigt men en otrolig kansla!  

Annu ett fint vattenfall.